Det är mitt ansvar
Jag har skrivit en del om ledarskap och chefens roll på den här bloggen. Det är lätt att fastna i de tankegångarna eftersom chefen traditionellt sett är så framträdande, det pratas och skrivs också mycket om ledarskap.
I inlägget Önskar eller vill du berörde jag medarbetarens roll i förändringsarbete och jag ska nu ta den diskussionen vidare till att handla om medarbetarens ansvarstagande.
Det är nog så att chefen och dennes ledarskap påverkar hur medarbetarna ser sin roll och vad som förväntas av dem på arbetsplatsen, men jag tror också att det som medarbetare går att påverka chefen och ledarskapet genom det egna förhållningssättet till arbetet.
Oavsett hur organisationen ser ut påverkas vi av våra tankar och föreställningar om verkligheten. Om jag tänker att jag inte har möjlighet att påverka blir det min verklighet. Det är ibland enkelt att ta "offerrollen" eftersom det med den inte medföljer något eget ansvar - och ansvar kräver handling.
Tänker jag istället att jag har stora möjligheter till handlingsfrihet, att jag ansvarar för att tillsammans med mina kollegor leverera ett resultat och att jag är viktig för organisationen blir det min verklighet.
Utifrån denna upplevda verklighet skapas den "riktiga" verkligheten. Om jag beter mig ansvarsfullt kommer jag bemötas med större förtroende, jag blir en medarbetare att lita på.
Det egna ansvaret går inte att förbise, även om chefen inte har den ledarstil du hade önskat.