Främlingsfientlighet och förändringskommunikation
Det är så mycket prat om flyktingkrisen just nu och jag kan inte riktigt sluta tänka på vad som händer i ett samhälle när en så här stor händelse inträffar. Det börjar koka på alla möjliga sätt.
Vissa tycks vakna till liv, blir kreativa och börjar fixa och hjälpa, andra studerar nyfiket lite på avstånd. Sen finns det såklart de som inte känner sig bekväma, blir oroliga och undrar vart tryggheten ska ta vägen nu.
Jag ser paralleller till reaktioner som sker vid en organisationsförändring och det som händer i Sverige idag. Jag tror att det går att applicera kommunikationsforskning som gjorts på organisationsförändringar även på förändringar i samhället. En markant skillnad är dock att en förändring i en organisation ofta har planerats i förväg av en ledning, det vi ser i Sverige idag är händelser vi har svårt att påverka och som kommer "utifrån". Kanske går det även att beskriva nuläget som en kris ur ett kommunikativt perspektiv och kanske har världens ledare brustit i sin omvärldsbevakning.
Oavsett hur vi ser på nuläget så spelar ledningen en stor roll för att skapa lugn och trygghet, i fallet Sverige ser jag vår regering med statsminister Stefan Löfven som ledningen.
Catrin Johansson forskar om organisationskommunikation på Mittuniversitetet och har skrivet en del om förändringskommunikation. Hon menar att många chefer undviker att gå ut med information om omorganisationer och förändringar av rädsla för att rykten ska börja spridas när det egentligen fungerar precis tvärt om - att undanhålla information är det bästa sättet att starta rykten.
Johansson lyfter också fram att förändringar ofta diskuterats under en tid i en mindre grupp på arbetsplatsen. Den mindre gruppen får då ett försprång i förståelsen för förändringen, när de sen skall implementera den ges inte resten av organisationsmedlemmarna samma möjlighet att anpassa sig, tidsåtgången underskattas.
Jag skulle kunna fortsätta i evigheter här känner jag, till exempel går det att diskutera hur flyktingmottagandet skildras i medier och koppla det till hur förtroendet ser ut för regeringen. Jag skulle kunna skriva om hur viktigt det är att bevaka sociala medier men hur snabbheten där skapar svårigheter för "avsändaren" att hinna fånga upp rykten och samtidigt sprida sin egen information. När jag ändå är inne på avsändare hade det också varit snyggt att glida in på en diskussion om hur regeringen i det här fallet ser på sig själva som kommunikatörer - är de sändare och vi i befolkningen mottagare av budskap eller vill de kommunicera horisontellt i dialog med oss medborgare?
Enligt Johansson finns det rätt och fel i förändringskommunikation och jag tänkte avslutningsvis lyfta fram tre av hennes teser för en framgångsrik kommunikation:
1. Hur förändringen kommuniceras är ofta centralt för om den blir lyckad, d.v.s. kan genomföras som planerat eller inte.
2. Människor handlar så som de förstår »verkligheten«.
3. Om cheferna vill påverka vad som händer, måste de delta i gruppens samtal och kommunicera med de informella ledarna.
Vill du läsa mer om förändringskommunikation rekommenderar jag boken Kommunikation i förändringsproceser (2008) av Catrin Johansson och Mats Heide (red.)