När vi plötsligt möts
Igår träffade jag några nya bekantskaper och som det ofta blir när man lär känna varandra började vi prata om vad vi jobbar med.
"Jaha, jobbar du där, hur är det? Trivs du?" kom frågan till en i sällskapet.
"Nja, sådär" blev svaret.
Jag kontrade med att säga att det här med det perfekta jobbet nog inte finns, på en arbetsplats med många personer och viljor blir det nog alltid någon form av gnissel. En av medlemmarna i sällskapet berättade att han var egen företagare och att han haft ganska mycket att göra på sistone eftersom det varit lite stökigt med de anställda.
Så där satt vi med två helt olika perspektiv. Han från "toppen" och vi från "botten". Undra vad som skulle hända om vi verkligen började lyssna på varandra och försöka förstå våra olika situationer och förutsättningar. Igår var inte rätta tillfället, vi fortsatte vidare åt ett annat lättsammare håll. Men det hade kunnat bli ett intressant samtal.